trött

idag ville jag inte alls kliva upp. kände mig så otroligt trött. klockan började ringa sex, jag ville stänga av den, men var så trött att jag knappt hittade telefonen, letade och letade hela tiden i sängen, men den elaka telefonen hade gömt sig, ville inte tända lampan så jag skulle vakna ordentligt.. ögonen kändes som om dom var i kors.
tillslut hittade jag telefonen, den hade gömt sig i sängöverkastet. jag kände telefonen med händerna då jag letade, men då kändes det som om den var i en kudde, eftersom jag tydligen tjorvat in den i sängöverkastet så var det som att jag kände den, men kom inte åt den haha, och kudden var där också. funderade i mitt sinne hur tusan kan telefonen komma in i kudden... så kan det gå då man är trött :P

på sistone har jag haft mycket energi at göra tusen olika saker som jag i vanliga fall inte orkat med. känns så himla skönt att orka med..
men det kan väl bero på att jag stadigt går ner i vikt också. det känns underbart..
däremot har matlusten försvunnit, kanske därför man kännt sig lite upprymd på sista tiden.
men det är väl ungefär ett kg i veckan, inte illa ändå. bara sju kg kvar tills jag får den vikten jag strävat efter. kan ju tom börja använda kläder som jag inte kunnat använda på nästan fyra år.

allt känns så konstigt.. det liksom pirrar i magen..
jag är så himla lycklig, och kommer verkligen sträva efter att må såhär också.
för om jag kommer fortsätta må såhär vad har jag då att gnälla över.
om jag får känna mig älskad, respekterad, ovärdelig så kommer jag också göra samma sak tillbaka. jag kommer ge allt jag kan..
visst klart är jag ledsen över att det tagit så lång tid. visst är jag ledsen över att omständigheterna skulle bli såhär. men jag har insett vad jag hade och vad jag har.

idag blir det då att fara iväg med lill grabben till luleå, han ska till tandläkaren och plasta tänderna. och jag har världens sämsta lokalsinne..
johan var så gullig att jag fick låna hans bil.
han började dock jobba lite tidigt så vi alla fick stressa lite på morgonen för att barnen skulle hinna få i sig frukost, klä på sig och sen körde vi iväg till johans jobb..
jag tog bilen och körde barnen till skolan, visst dom fick fara till skolan en halvtimme tidigare. för vi brukar gå till skolan runt åtta. och idag var vi där kvart i åtta. dom små börjar halv nio.
sen kom jag hem och startade lite nytt kaffe, hann knapt dricka kaffe, tog med mig en platsmugg då jag åkte med johan. men ändå. klart jag ska ha minst fyra koppar kaffe innan jag känner mig som människa igen.
då kaffet var på bryggning så tog jag ut vovven på promenad.
zacko såg ganska så besviken ut i morse då vi bara stressade runt för att göra oss klara sen fick inte han ens följa med.. stackarn, han trodde väl att han inte skulle få sin promenad.

jag känner mig så otroligt lycklig så det finns inga ord för det!
men jag hoppas verkligen att johan kommer visa mig också vad jag betyder för han..
i vanliga fall brukar det vara så att han sällan skriver om mig..
funderar vad jag ska göra sen då vi är i luleå.. kanske jag ska dra sebastian med mig på stan och köpa nån present till mig älskling..
kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det sist..
jag anser att i ett förhållande, spelar ingen roll om man träffats länge eller inte, så ska man faktiskt visa uppskattning, man ska ibland förvåna, överaska..
det behöver inte handla om pengar.. utan det är tanken.. och just det att man visar att man tänker på sin partner. och att man vill göra allt för att den ska vara lycklig..

jag älskar då johan sitter ner på toa.. haha, jag vet det är en dum grej att man ska bli arg om ens kille står och pinkar. men jag tycker inte om att dom står. har tom satt upp en skylt ovanför toan, där det är en sträck gubbe som står och pinkar på en toa och det är ett sträck över.
det mest underbaraste jag någonsin hört var då johan satt på toa. tittade på mig och sa, ser du nu, jag lyssnar faktiskt på dig. jag sitter ner och pinkar... för din skull.
alltså.. det där kommer jag alltid att minnas.. det var så himla gulligt sagt.

men jag kan då säga att det går inte en dag utan att johan är i mina tankar..
och då spelar det ingen roll om jag skulle vara arg på han eller om jag skulle vara så glad över att ha han i närheten. men han finns alltid där.
på natten då jag ska sova, då finns han där. alltid i mitt hjärta alltid i mina tankar.
och för mig är det ett stort steg att verkligen skriva vad jag känner.. att verkligen öppna mitt hjärta.
jag har varit så rädd för att göra det. just pga jag är rädd för att inte få det tillbaka.
jag har varit rädd för att visa vad jag känner, just för att.. tänk om han inte gör det.
men jag kan bara säga en sak. jag älskar min johan..
tänker inte dela med mig!