gu va jag avskyr detta, vet inte om jag ska gråta eller skrika!
jag och min pojkvän.. tjaa.. är som sagt sen 2005 vi träfftas..
jag vet om att det varit till och från mellan oss.. men det är inte enbart mitt fel!
jag älskar han, och kommer alltid älska han..
men, mitt problem är igentligen inte han.. varför det varit så mycket bråk, jo visst kan det vara delvis pga han. men också allt annat som hänt i mitt liv. det har inte varit en dans på rosor kan jag då säga. jag har haft det tungt. jag har haft många dåliga perioder så man bara vill gå och gömma sig. krypa in i mammas famn och gråta.. men jag har haft såå otroligt svårt att gråta. just för att vad händer då man gråter? jo men slutar aldrig att gråta.... iallafall jag.
jag har så mycket i mig som så gärna vill komma fram.. så mycket i mig som jag vill släppa över på någon annan. men hjälper det? nej, jag stänger in mina känslor i en glasbusk, och stänger locket så hårt det går, så ingen kan öppna det. och ingen kan öppna den *pip* buken heller. men desto mer jag stoppar in i burken desto mer fylls den.. och tillslut så spricker den.
vem blir då lidande?
jo johan har blivit det..
jag är inte perfekt, inte han heller.
men jag kan inte rå för mina känslor..
jag vill så gärna sluta känna det jag gör..
men inte för min skull, utan för hans skull.
jag kan inte ge han det han vill ha.... inte allt iallafall..
det är där grejen är.. jag blir ledsen över hur jag själv gör... jag blir ledsen över vad jag inte kan ge han.. jag VILL ge han mycket mer. men vad händer då? jo.. motgångar.
jag har varit med om något som fått mig att må så himla dåligt.. men jag har inte vågar säga det. just för att det kunde ha varit allt han ville..
jag blir så ledsen över hans familj.. som dömmer mig...
men fine, ska jag sluta älska han? ska jag gå. men tror ni inte jag försökt!!!!!
jag har försökt så många gånger..
jag har varit så ledsen över att han varge gång är med mig så visar han inte helt öppet vad han känner. enbart då jag är ifrån han.. jag vill ha min underbara älskling.. jag vill ge han så mycket...
det gör så ont i mig då jag hör, och ser vad som tycks om mig av hans familj. och jag kan inte be han välja heller. det hade varit fel av mig. men vad ska jag göra då?
just nu vill jag bara stänga in mig....
känner mig sårad, besviken..
min familj har aldrig blivit arg... min familj har aldrig dömt någon.. min familj har stötta mig. och vill jag ska vara lycklig, och är lyckliga då jag är lycklig.
men tydligen kan inte alla göra så...
