inte fått mycket gjort idag

min älskade lilla son vaknade under natten och började kräkas, jahapp tänkte jag. han hade redan feber och ont i huvudet, jag blir så orolig varge gång han blir sjuk. jag vet hur det går till. jag springer till han hela tiden är orolig över om han får astma. tänk om han slutar andas helt..

det har ändå hänt en gång förut då han var liten.

kommer aldrig glömma den dagen. han var ca ett halvår, mamma satt med han i sitt knä, hade lagt han på mage i sitt knä, och han hade fria luftvägar hade ont i magen och mamma gungade han medans hon pratade med sin mamma i telefonen.

jag höll på med middagen och sen hörde jag min mamma säga, men herregud, pojken blir ju blå, han blir lila. hon satt fortfarande och gungade lilla gubben i sitt knä. hon blev nog chokad.

jag sprang dit och ryckte upp han i luften. han bara hängde med huvudet, hade slutat andas helt.. jag skrek och började gnugga han i ryggen och försökte få igång han, som tur var gick det. kommer aldrig någonsin glömma den stunden. kan se det framför mig. och mamma som bara satt där med telefonen i handen och fortfarande gungade med benen efter jag hade fått igång han igen.

min lilla pojke var inte som alla andra kände jag direkt sedan han var liten. han var speciell.

jag vet om att det inte är många som förstår honom. jag vet om att han ofta missuppfattas med många saker han gör. men han är helt otrolig.

han är super duktig med datorer, tycker då iallafall jag eftersom han lyckats ta bort tex inställningar på internett någon gång. han brukade ta min kamera för att ta kort. och vilka bilder han tar, helt otroligt hur han liksom ser på saker och ting. sen köpte jag han en egen kamera, då blev han riktigt nöjd.

nog kan det kännas riktigt jobbigt ibland. då gånger jag får kliva upp flera gånger per natt. han har inte ro att sova en hel natt. sen känns det som om jag är den enda personen som riktigt förstår han. men det är klart, han är mamma kär.

men som tex idag, han har varit så lugn... mysig.. men han har inte velat äta så mycket. kan jag förstå då han mår illa. han har bara kräts en gång, men han har feber, ont i magen osv.

han är så himla smal den lilla pojken.. så de dagar han äter dåligt försöker jag iallafall ge han något han äter, och det är inte mycket.. idag gjorde jag soppa till middag, det ville han då inte alls ha. sen försökte jag med glass men det var lika dåligt.

till kvälls fika åt han två skålar med youghurt och banan bitar i, då blev jag glad. sen ville han ha en glass pinne, och klart han får det då han vill äta. men han har varit otroligt duktig på att dricka, och det är ju super bra.

ängla var dock inte vidare glad idag, om han får stanna hemma så ska jag också göra det sa hon, lilla tösen. att stanna hemma får man bara göra då man är sjuk förklarade jag. om du mår dåligt så får du stanna hemma. hon är så duktig lilla bruden min.

hon var inte speciellt glad, och hellst inte då jag sa at hon skulle skynda sig. hon tycker inte om att bli försenad till skolan. sen ville hon ta sparken med sig. japps så då sprang jag ner, ut i kylan och höl på att frysa ihjäl, burr. låste upp cykel rummet och tog fram sparken som någon ställt långt in skoj att bråka med den på morgonen, nää.

pussade och kramade henne hejdå. och gick in för att klä på mig bättre och ta ut vovven på en snabb promenad.

runt tolv kom min bror förbi, alltid lika skoj med främmande. men jag var väl inte så vidare pigg heller tidigare idag, mådde lite illa och hade ont i magen. det gick då över som tur var.

då min bror for hem ringde jag skolan och hörde om ängla hade gått hem. näpp, då hade hon glömt bort tiden. bad dom skicka hem henne. och efter en liten stund ringde hon från sin mobil. hej mamma, ville bara säga att du behöver inte gå ut och leta efter mig och vara orolig. jag glömde bara bort tiden, men jag kommer hem nu. åh va det värmer då hon gör sådär. ringer mig för att jag inte ska bli orolig, söta underbara tjejen min.

då hon var utanför ringde hon igen och sa hej mamma, jag är utanför nu. men kom in då tyckte jag. men sparken då... aaahh just det, sparken, ut i kylan igen, men den gånger klädde jag på mig och gav också hunden en promenad direkt efteråt.

sen hörde jag något jätte roligt av ängla. hon sken upp som en liten sol då jag kom ut. hon skulle gå över vägen hemåt. och då hade en kvinna sagt till henne att hennes man brukade se hon titta sig så noga över vägen innan hon går över. och sedan sagt till sin fru att titta där är den duktiga tjejen. ååhh, ängla var så stolt, och jag var ännu stoltare. det är otroligt roligt att få höra sådana saker om sitt barn. har även varit med om att jag fick höra av en äldre man att det finns en liten tjej som är så otroligt fin som går ut med en likadan hund som jag var ute med. och den lilla tjejen hette ängla och är så väl uppfostrad. jo tyckte jag då. tack det är min dotter. han blev snopen och tittade länge på mig. och sa att jag skulle vara glad över att hon var så fin.

men vid de tillfällen känner man verkligen att man gjort något bra. något man kan sträcka på halsen för.

och andra gånger då barnen är hemska och skriker att dom tex vill ha tuggummi eller liknande på affären, de dagarna liksom bara försvinner..

de gånger man får höra från barnen jag hatar dig, du är dum. då blir man ledsen och får ont i hjärtat. men de gånger man får en go kram, och dom tittar på en och säger du är världens bästa mamma och jag älskar dig, jaaa.. då liksom smälter bara hjärtat ihop..

jag älskar mina barn så otroligt mycket. och jag känner mig som världens rikaste person på denna jord då dom säger gulliga saker till en.

japps.. mina barn är underbara :D men jag tror nog att alla tycker så om sina barn, och det hoppas jag verkligen att alla tycker iallafall.

men man blir så glad då det går bra för dom små, då dom fått nya kompisar. då det går bra i skolan, ängla sa till mig att hon får inte göra lika mycket plus och minus nu i skolan, hon och en annan i klassen får göra gånger, och det är ju super bra tycker jag att det går bra för henne.

äh, varge smått litet framsteg dom gör.. jaa det är helt underbart. men också grymt pinsamt. för jag är känslig då det gäller barnen.

då jag är på föräldrasamtal.. och deras fröken kanske säger något possitivt om dom. jaaa, va händer. jag känner tårarna vill fram, det är sjukt jobbigt. kan ju inte sitta och skråla som ett litet barn för att min pojk kanske gör en sträckgubbe. men är det fel? nä. varge litet framsteg gör dom till den som är. och varge gång dom gör val här i livet så kommer jag alltid att finnas där och älska dom precis lika mycket.

jag känner mig otroligt lyckligt lottad som får vara mamma till mina underbara småttingar